Följande beskrivning av Aspö kyrka är hämtad dels ur "Tosterö kommun", nr 22 i Södermanlands sockenbeskrivningar av Ivar Schnell och dels ur "Sörmländska kyrkor 96", utgiven av Södermanlands museum



Vi vet inte något om Aspö allra äldsta kyrka. Säkerligen tillhör den emellertid den äldsta uppsättningen kyrkor i Södermanland. Därför talar att den ligger omedelbart invid kungsgården Husby. Det synes som om kungamakten varit gynnsam mot den nya gudstro, som de kristna missionärerna predikade, och så ställdes mark till förfogande för kyrkbyggen invid de flesta Husbybyarna. Så heter kyrkbyarna Husby i Överenhörna och Ytterselö för att ta några närliggande exempel. Dessa kyrkbyggen kan tänkas tillkomna just i runstenstiden för 900 år sedan.

I Aspö kyrka har rester bevarats av en ålderdomlig stenkyrka. Det är tornet och ett stycke av norra muren, som har så hög ålder. Vi vet genom bättre bevarade kyrkor, att den tidens tempelbyggen bestått av ett torn, ett långhus för församlingen och ett kvadratiskt kor, som skiljdes från långhuset av en halvrund murbåge, "triumfbågen".

Emellertid blev socknen rikare, dess brukbara areal ökades genom landhöjningen, den medeltida stormannagården Lagnö blev till, och därför måste man förstora kyrkan. Det trånga koret revs, långhusets östra gavel drogs ikull, och så byggde man ett nytt kor, lika brett som gamla långhuset, så att kyrksalen blev 18 m lång i stället för 9 m. Vid den nya norrväggen byggdes en sakristia. Detta bör ha skett omkring år 1300.

Till Lagnö kom år 1444 den mäktige och förmögne Erik Axelsson Tott. Han gifte sig då med jungfru Bengta Mattsdotter Lillie och fick Lagnö i arv, då hon dog 1452. Säkert föddes hos herr Erik redan då tanken att göra om Aspö kyrka till en gårds- och gravkyrka för Lagnö, som då omfattade större delen av socknen.

Det sista av betydelse, som byggdes vid kyrkan, var vapenhuset i väster. Det uppfördes tydligen under slutet av medeltiden. Sedan dess har fyra stödpelare byggts upp för att stötta Erik Axelssons mur i öster.

Kommer vi in i kyrkorummet ter det sig något så när som herr Erik lät göra det. Där finns fyra fristående pelare. (Tre stora och 18 små valv bärs upp av pelarna och av väggarna.) Fönsteröppningarna är emellertid förstorade och flera har kommit till.

Lyckligtvis finns ganska mycket kvar av den medeltida inredningen. Altarskåpet, vars ursprungliga färgsättning är förhållandevis välbevarad, är ett svenskt arbete. En inskrift överst på altarskåpet (översättning från latinet) : "Herrens år 1477 gav herr Erik Axelsson denna tavla till den saliga och ärorika jungfru Maria och den salige Blasius' lov och heder".

Altarskåpet skildrar Jesus sista dagar med en framställning av Korsfästelsen i mittpartiet, omgiven av fyra mindre scener, från vänster Korsbärandet, Törnekröningen, Korsnedtagningen och Begråtandet. På den vänstra dörren framställs Kristus inför Pilatus, Gisslandet, Kristus i Getsemane samt judaskyssen; den högra dörrens scener utvisar Kristus i underjorden, Kristi uppståndelse.

Ser vi oss ytterligare omkring i kyrkan, finner vi söder om altaret en dopfunt från tiden omkring 1200 med en skål stor nog att neddoppa barnet uti; när de skulle döpas. Stolen där invid kan vara ännu något äldre. Den kan ha brukats i kyrkan av en förnäm man, kanske av biskopen i Strängnäs. Församlingen däremot fick nöja sig med att övervara mässan stående "i mullen".

Stora förändringar blev det i kyrkan under den protestantiska tiden. Den lärorika och uppbyggliga predikan blev gudstjänstens huvudsak. Då måste församlingen få tillfälle att lyssna sittande, och så kom bänkar in i kyrkan. Den äldsta utgiftsposten för kyrkan, som vi känner, gäller Hans Snickare, som åren 1627 och 1628 byggde bänkar. Under 1700-talet byggdes de, som fortfarande finns i kyrkan.

En talarstol behövdes också för predikningarna. En skaffades säkerligen genast efter reformationen, men den ersattes 1696 av ett mycket vackert arbete, som skänktes av fru Elsa Cruus på Säby. På predikstolen sitter ett timglas frän 1689, vilket skulle hjälpa predikanten att hålla reda på hur tiden led.

Väl bibehållen är den gravstenen, som lades över fru Ingeborg Trolle till Lagnö. Stenen ligger till höger om altaret och visar fru Ingeborg klädd i änkedok. Hon dog 1590, tolv år efter sin make.

Så hänger där fanor i koret, förda som sorgefanor i Säby och Lagnö liktåg. Framför allt är att märka de i trä snidade och utkrusade vapenbilderna, som fördes med i liktågen. Där finns således t.v. Bengt Bagges "huvudbanér" men också de 16 enklare vapenbilder, som visar hans "fäderne- och möderneanor", d. v. s. bevisen för att han hade så fina förfäder, att alla var adelsmän redan fyra generationer bort d. v. s. hans farfars farfar o. s. v. Som slutvinjett måste dock sägas, att få av mälardalens sockenkyrkor uppvisar en så ståtlig interiör och så intressanta inventarier.

Strängnäs Domkyrkoförsamling och Aspö församlings hemsida

Riksantikvarieämbetets byggnadsregister över kyrkor i Strängnäs kommun